fredag 17 juli
Vid 03:00 torsdag den 4:de december vaknade jag av att jag kände lite värk i magen, inget allvarligt så jag tänkte inte så mycket på det. kändes mest längst ner på magen, ungefär som mensvärk som höll i sig en liten stund. jag fortsatte ligga kvar i sängen och försökte sova, men ungefär 6 minuter senare kom en till "liten" värk men jag fortsatte ligga kvar och försökte sova. låg lite smått och inbillade mig i att det kunde vara någonting på gång men vågade inte tro mer än så eftersom hon redan var 12 dagar sen nu. men efter ytterligare 6 minuter kom en liten värk till och 30 minuter senare, efter 6-7 "mini värkar" så klev jag upp och gick på toa. där hann jag få en till liten minivärk. kom tillbaka in i sovrummet ca 03:45 och väckte christoffer, eller han var faktiskt lite vaken när jag kom in. Sa att jag haft lite ont i magen nu i typ 45minuter men vet inte om det är något, så svårt att tyda när det inte gjorde jätte ont. det enda jag kände var att det faktiskt inte var något jag känt förut. ungefär exakt klockan 04:00 tänkte vi lite skämtsamt att vi skulle börja ta tid mellan mina småvärkar, så fram med mobilklockan, dags att börja ta tid. det var ungefär 5,6 minuter mellan ena värken och den andra. vi tog tid i ungefär 40 minuter och därmed hade jag haft regelbundna småvärkar i drygt 1tim 30min från det att jag vaknade. jag kom på att jag hört att man ska ta ett varmt bad för att veta om det är "riktiga" värkar eller om det bara är någon slags "förvärkar", sagt och gjort så låg jag i badet. christoffer satt på toastolen brevid och tog tid mellan mina värkar. 8 minuter blev det mellan dom nu. Men dom kom alltså fortfarande men lite mer sällan, alltså är det nog på gång på riktigt tänkte vi. åååh så underbart,äntligen. hade inte så ont ännu så jag var bara glad över att det kanske är ett barn påväg nu efter 12 dagar över bf. det fanns planer på att sätta igång förlossningen på söndag den 7 december om inget barn hade dykt upp. efter badet var klockan ungefär 05:15. mina små värkar fortsatte komma med ungefär 6,7 minuters mellanrum. då ringde vi till förlossningen. jag förklarade allt dom frågade om, bland annat så frågade kvinnan i telefon om jag känt fosterrörelser idag. jag sa nej för jag hade inte alls tänkt på det under morgonen. när kände du dom senast frågade hon, jag svarade: någon gång igår kväll, kanske vid 20 tiden. hon sa att det var bäst att komma in och titta så inget var på tok, det är rutin för dom ifall man inte känt av några fosterrörelser. hon sa att vi skulle gå in via akuten om vi kom innan 06 men via vanliga entrén om vi kom efter 06. vi for ungefär 05:55 hemifrån så vi gick in via vanliga entrén. helt tomt var det på sjukhuset just då. kändes nästan overkligt att vi nu var där efter lång längtan för att få reda på om någon bebis är påväg. vi tog hissen upp till förlossningen och blev insläppta. dom kopplade på CTG och såg att värkar fanns men kom ganska sällan, ca 8-10minuter mellan dom, så ingen förlossning på gång ännu på någon timme, ett hjärta som slog såg dom också, men eftersom jag inte kännt fosterrörelser på ett tag så var dom tvugna att göra ett ultraljud för att se att allt var ok. i väntan på ultraljudet låg jag i sängen på förlossningen och hade CTG och värkar. kände nu att det var på riktigt, väkarna började kännas lite mer. jag fick börja koncentrera mig på en värk i taget. gick inte att ignorera dom lika mycket längre. christoffer sa alltid när en värk var påväg, han såg ju det på skärmen där allt visas. jag andades mig igenom alla värkar, började faktiskt kännas vääldigt mycket mer nu. kunde beskriva det som ONT just nu. barnmorskan kom in, en blond ung tjej som skulle titta om det öppnat sig någonting, 2cm, hon hade inne sina fingrar och började röra runt där. AJAJ säger jag bara.hon röck i livmodertappen för att den skulle komma lite längre fram. det där var det värsta hittils. klockan blev ca 08:00 och läkaren kom och bad oss följa med för ett ultraljud. vi kom in i samma rum som vi var i för ca 6 månader sedan då man var i vecka 18 och fick se den lilla i magen för första gången. den här gången var det dock inte lika kul. jag fick onda värkar medan dom tittade på lillen i magen. dom fick stanna upp under varje värk. huvva, var inte alls roligt. dom såg att mängden fostervatten var bra men det var mycket hår i vattnet vilket inte var lika bra men dom såg ingen fara med det, var dock inte så kul att höra att det kanske kunde vara något, men jag hade inte riktigt tid att tänka på det pga värkarna jag fick var 6-7 minut. när vi kom tillbaka till förlossningen så sa dom att vi kunde gå runt någon timme på sjukhuset och sen komma tillbaka. rummet vi var på, nr 5 var vårat nu. ojoj, det är på riktigt det här. jag som inte ens haft en endaste förvärk under hela graviditeten. vi bestämde oss för att åka hem en stund istället. vi bor ju så nära sjukhuset. klockan var 08:50. vi åkte till ica direkt från sjukhuset för att köpa med något till förlossningen sen, och se ifall jag kunde få i mig någonting. jag som hade haft både diarre och magsjuka dagen innan (vanligt när förlossningen är påväg att sätta igång). hade inte alls ätit sen i förrgår. jag fick ett antal värkar både innan vi kom till affären och när vi gick på affären och innan vi hunnit hem. man fick liksom bara stanna där man var för att klara av ännu en värk när den kom. tex vid fruktdisken,mjölken,trapporna hem, entrén vid sjukhuset. när vi väl var hemma så satt jag mig i soffan och avklarade en värk efter den andra. min mamma var påväg hem till oss men en värmekudde som jag kunde ha. tog mig en varm dusch som dom på sjukhuset sa kunde hjälpa litegrann. det var faktiskt riktigt skönt men jobbigt samtidigt. inte så kul att stå upp i duschen när en värk kommer. christoffer städade lite hemma för att det skulle vara skönt att komma hem när det var hyffsat rent och fint sen. han packade saker jag sa att vi behövde med oss. det viktigaste fanns ju redan i BB-väskan som vi hade med oss till sjukhuset redan i morse. klockan blev 11:30 och jag hade väldigt onda värkar så vi tänkte börja åka tillbaka till förlossningen. vi kom dit och blev nu INLAGDA PÅ FÖRLOSSNINGEN för att inte alls åka hem nå mer innan barnet fötts. det kom in en barnmorska och tittade återigen hur mycket det var öppet, nu 4cm och klockan var 12:00. jag blev fast i CTG apparaten nu igen. hade vääldigt ont nu. värkarna kom ungefär var 6:e minut. inte allt för ofta alltså. men det kändes nog jobbigt. klockan 12:30 kom dom in igen för att titta hur mycket det var öppet, 5cm sa dom. bara att fortsätta kämpa. men det hade ju öppnat sig bra från i morse. jag började ha väldigt ont nu så dom frågade om jag ville prova lustgasen för att känns på hur den fungerar. jag provade men tyckte bara den var besvärlig, man var tvungen att andas på ett visst sätt i den(låånga andetag) och mina var korta in och långa utandningar så värkarna gjorde bara ännu ondare om jag försökte andas som man skulle. men lite snurrig blev man allt, drog något litet skämt till personalen så christoffer fick sig ett gott skratt. klockan blev 14:00 och dom kom in igen för att titta hur mycket det öppnat sig, 5cm nu också. dom skulle koppla mig till ett dropp för att få fler värkar. det var någon praktikant som skulle sticka mig i handen som bara gjorde fel hela tiden, jag hade så förbannat ont och när hon höll på och sticka mig i benet på handen så blev ju inte saken bättre. men till slut fick någon annan ta över och fixa droppet på plats. jag bara låg där tyst och hade värkar som gjorde så otroligt ont att jag inte ens kunde säga till när hon stack mig hur fel som helst. sen skulle den blonda barnmorskan dra i min livmodertapp igen. fyyyyyy faaaaaan de är det värsta jag varit med om. ALDRIG någonsin har något gjort så ont. jag fick tårar i ögonen och var heelt chockad när hon var färdig. Enda gången under förlossningen jag grät litegrann var då. christoffer tyckte det var så hemskt att se på när dom liksom "misshandlade" en. förstår att dom kanske gör det för ens bästa senare men jag vet inte. finns inget som kan göra lika ont. jag hade väldigt ont nu och fick frågan om jag ville ha någon smärtlindring, epidural? jag sa ja tack! doktorn kom in ca 5 minuter senare och stack mig i ryggen och fixade epiduralen medan jag bara hade väldigt ont och försökte överleva mina värkar. om det var någon gång under förlossningen man tänkte att man ångrar detta så var det nu.........
Nu hade droppen börjat verka och mina förlossningsvärkar blev värre, ondare och kom ofta! ca 1 minut mellan. men tack vare epiduralen så kunde jag överleva dom värkarna lite senare. var ute i korridoren och vandrade litegrann mellan värkarna(fram till kl 15:00), stannade upp var annan minut för en värk. klockan blev 15:00 och nu var det öppet 7cm. barnmorskan kom in och vi frågade ungefär hur länge den kunde vara kvar av förlossningen. hon sa: om du räknar 1cm/timme och 1timme krystvärkar så är hon nog född senast klockan 20 ikväll. usch! det var inte roligt att höra att det var så länge kvar. jag som hade så ont....
ca 3 minuter efter att hon gått ut ur rummet så känner jag som att jag vill "bajsa" i samband med en värk. en krystvärk alltså. det kommer en till som kändes likadant och jag säger till christoffer att han måste larma för det känns som att jag vill krysta ut bebisen eller så kommer kroppen göra det själv. personal kommer in och jag berättar hur det känns. dom skulle titta hur det såg ut där nere nu. hon hann bara lyfta på linnet jag hade på mig så sa hon, oj det är något påväg här. det är öppet 10cm. klockan är nu 15:45. jag får börja krysta, tack och lov. hade nu haft enorma värkar med ca 20-25 sekunders mellanrum ett tag nu. men äntligen kändes värkarna lättare på något sätt. jag fick börja göra något under dom. krystade lite vid första värken, ända tills en brinnande känsla av att man skulle spricka ungefär dök upp. krystade lite till vid nästa värk. lite mer än sist, men dom höll emot för att det inte skulle gå så snabbt. men sedan kom en till värk som jag inte kunde hålla emot med länge utan krystade ut henne, huvudet ute, och en minikryst så var Matilda född 15:59. 14 minuter efter första krystvärken. såååååå underbart. allt var över nu, en liten tjej blev det. Några glädjetårar föll ner för min kind. det allra värsta under förlossningen var när barnmorskan röck i min livmodertapp för ungefär tredje gången. hon drog och slet i den så mycket så jag trodde att jag inte skulle överleva. låter kanske inte så hemskt, men om det inte gör lika ont att föda ett barn så kan du bara tänka dig?
Öppningsskedet
kl 12:00 4cm
kl 12:30 5cm
kl 14:00 5cm
kl 15:00 7cm
kl 15:45 10cm
En alldeles nykläckt Matilda
OOOh <3 otroligt intressant läsning :)
